Alla dessa protester...

Efter att jag kommit halvvägs i Niklas Orrenius bok "Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. En bok om Sverigedemokraterna." så inser jag att alla protester och demonstrationer mot Sverigedemokraterna hjälper föga- det förstärker snarare Sverigedemokraternas ställning i politiken och i samhället. Att utföra våld mot Sverigedemokraterna är inte heller rätt och än mindre demokratiskt. De är ändå människor, precis som vi. Alla är lika mycket värda, även Sverigedemokraterna. Alla väljare som röstat på Sverigedemokraterna är inte rasister. Många av dom har röstat på Sverigedemokraterna av ren illvilja mot andra partiers bristande invandringspolitik.

330 000 svenskar har valt att rösta på Sverigedemokraterna och så är det med det. Man kan inte protestera mot SD, när det var demokratin som gav dom röster. Sen kan man ju fråga sig om SDs främlingsfientlighet ska få tillåtas i politiken, men det är bättre att låta dom vara. Att istället för att använda våld eller protestera föra en dialog med Sverigedemokraterna, att inte censurera dem och låta dom komma till tals. Då kommer SD inte vara lika tabubelagd längre och då kan man hitta argument som medför att deras invandringspolitik inte ter sig lika nödvändig. Nödvändig kanske är ett fel ord, för en starkare invandrings- och integrationspolitik behövs i Sverige- men på det sätt som SD vill, genom en mera patriotrisk och segregrerad Sverige, så är det inte lösningen. Det kommer bara innebära konflikter och kaos i Sverige. Dock tycker jag att grundtanken i SDs politik är viktig, men att den spårat ur med islamfobin och extrem konservatism och patriotism.

Jag står fast vid att jag inte stöder Sverigedemokraternas politik, men det betyder inte att jag inte respekterar de 5,6% av väljarna som satt sin röst på Sverigedemokraterna. Det är demokratiskt, men också demokratins baksida- att alla inte alltid har samma grundvärderingar.